Mark, särskilt skogs- och betesmark som utgör gemensam egendom.

En trädstams uppdelning genom kapning i sortiment. Uppdelningen bör göras så att största möjliga ekonomiska utbyte erhålls.

Uppdelning av skogsmark i Norrland och Dalarna. Lantmäteriet mätte upp skogsmarker som sedan tilldelades/skiftades mellan kronan (staten) och enskilda ägare. Processen inleddes på 1600-talet och avslutades till största delen på 1800-talet.

Ett centralt ämbetsverk i Sverige som fanns mellan 1637-1857. Det ledde och kontrollerade gruvnäringen och metallförädlingen. Det var kronans ämbetsverk över bergsmännen. Det utfärdade bergsprivilegier till bergslag och privilegiebrev till järnverk och hammare.

Ett skogsområde som karaktäriseras av en viss enhetlighet beträffande ålder, trädslagsblandning, bördighet, etc.

Del av flottled som ledde ner till huvudflottleden, i regel älven. Bestod av bäckar och åar som rinner ner i huvudälven.

En skogsbruksmetod där man avverkar enstaka utvuxna träd eller trädgrupper. Motsatsen är trakthyggesbruk, där man avverkar samtliga träd i ett område.

Ett begrepp som beskriver markens bördighet och förmåga att producera virke. Boniteten beror på jordens karaktär och djup, markvatten, höjdläge över havet och på vilken breddgrad marken ligger (norrlandsskog har i regel lägre bonitet än skog i södra Sverige).

Fastighet som tillhörde staten eller kyrkan. Det gav innehavaren av en tjänst fri bostad och inkomst från jordbruk. Ofta hörde även skogsmark till fastigheten.

Ansamling av virke som fastnade i flottleden.