Betyder egentligen tjänarinna respektive tjänare. Beteckningarna användes i den tidiga kristna kyrkan och omnämns båda i Nya testamentet.

Från mitten av 1800-talet benämningen på institutioner där diakonissor bodde, utbildades, vårdade och betjänade andra. Den första svenska diakonissanstalten påbörjade sin verksamhet 1851 genom att öpp [..]

Bildades ungefär samtidigt med Svenska diakonissällskapet med syftet stödja diakonissanstaltens arbete. Den allra första beteckningen var "fruntimmers-arbets-föreningen". I dag heter det Ers [..]

Sveriges första diakonissor invigdes 1855 till systrar. I invigningsakten ingick psalmsång, tal, förbön under handpåläggning samt sändning. Dessutom fick invigningssystrarna med ett gemensamt "ja [..]

Blev den nya beteckningen på diakonissinvigningen efter hand som den leddes av en biskop i den Svenska kyrkan. Vigningsritualen infördes i kyrkohandboken.

Från och med år 2 000 – med en ny kyrkoordning – vigs både kvinnor och män till diakoner och inlemmas i kyrkans treledade ämbete – biskop, präst och diakon. Vigningsakten sker i stiftens domkyrkor och [..]

Begreppet "kall" användes tidigare i stället för tjänst eller uppgift – men då med betoningen att personen i fråga på ett eller annat sätt kunde tala om sin "kallelse" till ett spe [..]

Här reglerades dels diakonissornas anställning och ekonomiska villkor; dels deras relationer till varandra, dels till andra som de kom i kontakt med genom sin verksamhet.

Föreningen Sällskapet för beredande af en Diaconissanstalt i Stockholm bildades 1849. 1851–1977 hette föreningen Svenska diakonissällskapet.

Finns sedan 1898 på Norra Kyrkogården i Solna. Där är många systrar och de första föreståndarna Johan Christoffer Bring och Ernst Lönegren begravda.